Nu är det klart!

07.30 befann sig M och jag på dagkirurgen. M fick byta om och ligga och vänta på kirurgen. Under tiden fick vi stora fnissjukan (antagligen nervösa båda två). -Jag tror att det är en liten trollkarl med ett spö som kommer och fixar knät, sa knäppa dottern, varvid vi bröt ihop. Sedan spolade de på våningen över och totalknäppa dottern blev rädd för att det kunde droppa ner på henne inunder!!! Egentligen inte roligt men i den stunden var det hysteriskt roligt. Sen blev vi lite rädda för att någon skulle tycka att vi hade för roligt och då fnissade vi åt det. De närmsta tre timmarna gick fort som bara den. Till slut kom kirurgen och ritade pil på rätt knä och berättade lite om ingreppet och sa att narkosläkaren skulle komma också, och berätta om narkosen. -Na-ha-a-a-rkooo-sen????sa Mallan, jag trodde man fick lokalbedövning? Det hade nämligen ortopedläkaren som skrev remissen för operationen sagt att man gjorde, men det var fel. Narkosläkaren kom och berättade för M som låg där med storögd och halvt skräckslagen blick. Men som den underbara unge hon är så gillade hon strax läget och fann sig i det hela och när de tog med henne upp till op så kunde jag åka hem till hunden och fika.

Kom tillbaka halvtolv och då hade hon precis kommit ner från operation. Öppnade ett halvt öga och sluddrade fram:-Ska dom inte operera snart?
Det tog flera timmar för henne att vakna. Sjukgymnasten kom och fick upp henne på kryckor, mådde lite illa gjorde hon men det gick strax över. Fick fika och prata med farbror doktorn som berättade att man tagit bort en del av menisken och skrapat lite på kanterna. Minst tre veckors konvalesens.
När hon väl fick tillåtelse att åka hem vid 15.45 så skulle hon ta på sig. När hon böjde det opererade knät för att ta på skon så lät det som ett Niagarfall där inne. Jag trodde hon skulle svimma! Hon blev väldigt blek om nosen, inte för att det gjorde ont utan för att det lät så äckligt!

Nu är vi hemma och Mallan ligger i soffan. Har just fått smärtstillande eftersom bedövningen i knät och de andra medicinerna börjar släppa. Lilla gumman, gott att det är gjort!