Fest, sång och trimning

Var hembjuden till gamla kollegan L tillsammans med K och T som alla arbetat som lärare på min skola. God mat, gott vin och en massa gapskratt och skvaller. Sådant behövs verkligen ibland! Undarbara maken både körde dit oss och kom och hämtade oss när jag ringde.

Dottern kom och väckte mig när hon kom hem halvtvå och frågade om jag kunde tänka mig att köra henne till en skidbacke i morgon? Vad svarar man mitt i natten? Ja,ja gå och lägg dig. Döm om min förvåning när det står en unge vid sängkanten klockan 09.15 på lördagsmorgonen och frågar hur lång tid jag behövde på mig innan jag kunde köra henne och kompisarna?
Hmmmm...är nog inte i körbart skick ännu, puttade på stackars maken som naturligtvis steg upp och körde ungdomarna till Billingen. De åkte hela dagen i ösregnet och hade jättekul.

Själv var jag på körövning med Andante, Stickans kör, som tillhör Stenhammarkyrkan. Så härligt att få stå tillsammans med en massa duktiga sångare. Lärde oss Dagen är nära eller Lascia chío pianga som den egentligen heter. Skriven av Händel på sjuttonhundratalet och ett av de vackraste musikstycken jag vet. Häftigt när vi får ihop det på slutet av träningen, då får man ståpäls!

Tog fram den gamla klickern igår. Det är ju dags att väcka minnen till liv både i mig och i hunden. Märkligt hur underbart klickeraktig Fizen är. När jag väntar ut henne så försöker hon först med hela gamla registret av inlärda tricks, sen övergår hon till att hitta på egna lösningar, Hon borde bli klickerchampion, fast det finns ju inte (än)!
Nu skall jag ut i rusket med hund och son på en promenad. Sen skall ful-Fizen trimmas färdigt, har magen och fötterna kvar. Sen blir hon en vacker nakenfiz!